Critical Chain

Crital Chain och Critical Path

Critical Chain (CCPM) är en projektledningsmetodik som utvecklades av Eiyahu Goldratt på 80-talet och först beskrevs i boken Critical Chain (ISBN:0884271536). Den bärande tanken är att projektaktiviteter inte kan estimeras korrekt då det finns en rad osäkerhetsfaktorer som inte går att eliminera. Samtidigt är det väldigt viktigt att kunna leverera ett projekt med överenskommet innehåll på utsatt tid och till rätt kostnad. Elyahu såg att många i sin strävan att bli bättre på att estimera korrekt eller bättre på att få aktiviteter att ta så lång tid som estimerats hamnade i en ond cirkel av att estimat och budgetar ständigt ökades på, med längre projektcykler, fler parallella projekt, större resursbehov och så vidare. Elyahu valde då att gå en helt annan väg. Han konstaterade att det i ett projekt finns aktiviteter som är kritiska och det finns aktiviteter som inte är kritiska. Om en kritisk aktivitet försenas så blir hela projektet försenat, men om en som inte är kritisk försenas så händer ingenting. Att en aktivitet är kritisk kan ha 2 orsaker. Antigen ligger aktiviteten på projektets kritiska linje (critical path) eller så är den resurs som ska utföra en kritisk aktivitet upptagen med en annan aktivitet. Den kritiska försenas då den måste invänta att resursen blir ledig. Goldratt uttryckte detta som att den kritiska kedjan av aktiviteter kan gå genom resurs begränsningar och att definitionen av Critical Path måste utvidgas till att ta hänsyn till detta. Han kallade denna kedja Critical Chain.

Se critical path nedan som den längsta sekvensen av beroende aktiviteter.

 

Se critical chain nedan som de rödmarkerade tasken. Lägg märke till att resursen "John_Developer" nu inte längre är överlastad, men att den kritiska kedjan (critical chain) går genom honom.

Elyahu insåg att även med vetskapen om att aktiviteter på Critical Chain (kritiska kedjan) har företräde framför andra aktiviteter så skulle detta inte räcka för att säkerställa att projekten blir klara i tid. Han måste komma på ett sätta att skydda den kritiska kedjan från variation, utan att de enskilda estimaten fick bli större, och utan att mer tid måste läggas på estimering.

Läs mer om